Lite bakgrund

Sveriges kommuner bestämmer själva om de vill använda egen taxehantering eller använda den som Sveriges kommuner och landsting(SKL) tagit fram.

Självkostnadsprincipen

För byggnadsnämndens verksamhet finns det reglerat att en avgift inte får överstiga kommunens genomsnittliga kostnad för den typ av besked, beslut eller handläggning som avgiften avser.

”Kommuner och landsting får inte ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen eller landstinget tillhandahåller (självkostnaden)”.

Med andra ord ska en kommun ha kostnadstäckning för sina kostnader kring de ageranden som man har. Man får inte ta ut någon vinst.

Plan- och bygglagen ger möjligheter för kommunen att ta ut avgift för olika åtgärder. Här är en lista på vad kommunen har rätt att ta ut avgifter för:

• beslut om planbesked, förhandsbesked, villkorsbesked, startbesked, slutbesked och ingripandebesked,
• beslut om lov,
• tekniska samråd och slutsamråd,
• arbetsplatsbesök och andra tillsynsbesök på byggarbetsplatsen,
• upprättande av nybyggnadskartor,
• framställning av arkivbeständiga handlingar,
• expediering och kungörelser som i Post- och Inrikes Tidningar
• andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder.

Likställighetsprincipen

”Kommuner ska behandla sina medborgare lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat”!  Bestämmelsen innebär att särbehandling kan ske men endast på objektiva grun­der.

Likställighetsprincipen innebär att lika avgift ska utgå för lika prestation oberoende medborgare. Kommunen får till exempel inte ta ut andra avgifter av fritidsboende än av permanentboende för samma handläggning. Likställighetsprincipen medger ingen inkomstfördelande verksamhet. Däremot finns det inget hinder mot att differentiera avgifterna med hänsyn till kostnadsskillnader mellan olika prestationer.

Beräkning av avgifter enligt taxan

Kontakta din kommun för att få tydliga besked om vad taxan kan bli för den åtgärd som du avser genomföra.