Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats. Genom att surfa vidare på webbplatsen samtycker du till det. Läs mer

Mittbygge
Vald kommun

Anslutningar

Om du bygger nytt hus eller av någon annan anledning ska gräva och
förändra i marken måste du ha koll på vilka ledningar och kablar som kan finnas där – eller borde finnas där. Ett modernt hem kräver moderna anslutningar till ledningsnäten och den som gräver utan att ha koll på var och vilka ledningar som går i marken riskerar att orsaka stora skador – för sig själv och andra.

Ledningar i marken

Det går att bygga självförsörjande hus, som inte behöver några fasta anslutningar till omvärlden – men det är ovanligt och med moderna krav ganska krångligt. De flesta byggnader är på något vis anslutna med omvärlden, genom exempelvis vattenrör, elledningar eller kablar för kommunikation. Dessa är oftast nedgrävda i marken och förbinder huset med ett ledningsnät utanför tomten.

Om du ska gräva, schakta eller spränga på tomten måste du först försäkra dig om att det inte går några ledningar där. En ledningsägare kan ha fått rätten att ha ledningar på din tomt genom servitut och det blir dyrt och kan leda till skadestånd om du gräver av en ledning. Om du inte är säker på var ledningarna går måste du fråga ledningsägarna för el, vatten, telefoni och data inom ditt område.

Genom Post- och telestyrelsens webbtjänst Ledningskollenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster kan du få fram vilka ledningar, kablar och annan utrustning som finns nedgrävd på din fastighet. Om du loggar in och söker på ledningsanvisning för din fastighet, så går det ut en förfrågan till alla ledningsägare med nät i ditt område. På så vis kan du smidigt komma i kontakt med alla berörda parter. Dock är inte alla ledningsägare anslutna till tjänsten ännu. Även kommunen kan i vissa fall hjälpa dig att markera var ledningar går.

Ledningsrätt

Ledningsrätt bildas genom en lantmäteriförrättning som gör det möjligt att använda annans mark för ledningsändamål. Syfte med detta är att göra samhällsfunktioner som el, telefoni, fjärrvärme, bredband, vatten och avlopp tillgängliga för alla.

För både ledningsägare och markägare innebär ledningsrätten en framtidsäker lösning. En upplåtelse av ledningsrätt innebär ett intrång i fastighetsägarens äganderätt. Denne är därmed berättigad till ekonomisk kompensation. Ändring eller upphävande av ledningsrätt kan ske genom en ny förrättning.

Du kan läsa mer om ledningsrättlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster på Lantmäteriets hemsida.

Vatten och avlopp

De flesta som bor i Sverige får sitt kranvatten från en kommunal anläggning, men så många som en miljon hämtar sitt vatten från egen källa eller en annan mindre anläggning. Tyvärr är det problem med vattenkvalitén i många enskilda brunnar och fastighetsägaren är ansvarig för kontroller och underhåll. Kommunalt vatten har en istället en hög leveranssäkerhet och kontrolleras noga innan det når kunderna.

Avloppsvatten är ett samlingsnamn för bland annat spillvatten, dagvatten och
dräneringsvatten. Det vatten som kommer från toalett, bad, dusch, tvätt eller disk kallas spillvatten och behöver renas innan det släpps ut i naturen igen.

Dagvatten

kommer oftast från regn eller snösmältning och leds vanligen till en brunn eller ett dike av exempelvis ett tak, stenläggningar eller asfalterad mark.

Dräneringsvatten

kommer från de rör som fångar upp och leder bort fukt i marken runt ett hus.
Av hälso- och miljöskäl är kommunen skyldig att se till att vatten och avlopp finns tillgängligt inom tätbebyggda områden – inom det som kallas kommunens verksamhetsområde. Framdragning och underhåll av vatten och avlopp betalas av de som är ansluta, främst genom avgifter som beslutas av kommunen.

Kommunalt vatten

Om du inte har en egen källa så behöver din fastighet eller tomt någon form av
ledningsrör för dricksvatten. Oftast kan behovet av vattenledning täckas genom servitut, ledningsrätt eller samfällighet.

Enskilt vatten

Grundvattnet är oftast så rent att det kan drickas utan rening, men ibland innehåller det naturliga ämnen eller föroreningar som kan skada hälsan. Problem med kvalitén på vatten från enskilda brunnar är vanligare än i kommunala vattenledningsnät. Fastighetsägaren är skyldig att kontrollera vattenkvalitén i sin källa minst vart tredje år. Om tre eller fler fastigheter delar på samma källa bör vattnet kontrolleras årligen.

Det är kommunerna som utövar myndighetskontroll på dricksvatten lokalt,
samordnat regionalt av länsstyrelserna och nationellt av Livsmedelsverket.

Du behöver oftast inte söka tillstånd för att gräva eller borra en ny dricksvattenbrunn – så länge det sker utanför kommunens verksamhetsområde. Vill du däremot göra det inom kommunens vattenledningsnät är du skyldig att söka tillstånd hos Miljö- och
hälsoskyddskontoret i kommunen.

En dricksvattenbrunn vara placerad så att den är skyddad från föroreningar,
exempelvis avlopp, gödselupplag eller åkermark. En tumregel är att brunnen alltid ska ligga uppströms från föroreningskällorna.

Kommunalt avlopp

Om du inte har en egen avloppsanläggning så behöver din fastighet eller tomt någon form av ledningsrör för avloppsvatten. Oftast kan behovet av avloppsledning täckas genom servitut, ledningsrätt eller samfällighet.

I äldre områden går ofta allt avloppsvatten i samma ledning, men i nyare områden delar man upp spillvatten och dagvatten i skilda ledningar. Detta sänker belastningen på reningsverken och minskar framförallt risken att spillvatten tränger tillbaka in via toaletter eller golvbrunnar vid skyfall.

Avloppsledningar bör läggas med ett självfall om cirka en centimeter per meter rör och utan skarpa svängar.

Enskilt avlopp

Alla utsläpp av avloppsvatten, oavsett om det är från ett hus eller en hel stad, räknas som miljöfarlig verksamhet i miljöbalken. Därför måste avloppsvatten ledas iväg och renas, eller på annat sätt tas om hand, så att det inte skadar människors hälsa eller miljön.

Om man inte har möjlighet att ansluta till ett kommunalt avloppsnät måste
man göra en så kallad enskild avloppsanläggning. Det finns ingen klar juridisk definition av ett enskilt avlopp, men oftast menar man en anläggning som delas av högst fem olika hushåll och som inte är en del av det kommunala verksamhetsområdet. Vid nybyggnation av bostäder, fritidshus, stall och
andra byggnader med rinnande vatten krävs det att en godtagbar avloppsanläggning kan anslutas. Annars anses ofta platsen vara olämplig för byggnation.

Det är alltid fastighetsägarens ansvar att avloppen fungerar i alla delar som ligger utanför det kommunala verksamhetsområdet – exempelvis att det finns rätt tillstånd för en enskild avloppsanläggning, att kontroller och underhåll sker enligt uppställda krav och att eventuella stopp i rören åtgärdas.

Kontakta alltid kommunen innan du anlägger en enskild avloppsanläggning.

Innan du anlägger ett enskilt avlopp för bad-, disk- och tvättvatten (gråvatten) måste du göra en anmälan till kommunens miljökontor. Anmälan resulterar i ett beslut om hur anläggningen ska byggas. Om du ska göra en avloppsanläggning för toalett (svartvatten) krävs det alltid tillstånd – även om du bara ansluter en ny vattentoalett till en befintlig avloppsanordning.

Om en befintlig anläggning ska ändras måste en anmälan vara gjord innan ändringen får genomföras. Däremot krävs varken anmälan eller tillståndsansökan om avloppsanordningen endast ska föra avloppsvattnet till det kommunala avloppsledningsnätet eller annan allmän avloppsanläggning.

Spara information om avloppsanläggningen. Här är några exempel på bra dokument att spara för framtida behov:

  • tillståndskopia
  • ritningar
  • installatörens kontaktuppgifter
  • drift- och skötselinstruktioner
  • övrig dokumentation, exempelvis för pumpar, infiltrationsmoduler och
    slamavskiljare

En avloppsbrunn vara placerad så att den inte förorenar dricksvattenbrunnar i
närheten. En tumregel är att brunnen alltid ska ligga nedströms från eventuella färskvattenkällor.

Om du börjar bygga din anläggning innan du fått tillstånd kommer kommunen att ta ut en miljösanktionsavgift. Det gäller både företag och privatpersoner.

Elektricitet

Sedan glödlampan uppfanns 1880 har mycket hänt och idag är det inte mycket vi gör som inte inkluderar ström. Allt från smarta mobiltelefoner, mikrovågsugnar och leksaker till industrier behöver elektricitet. Till och med många bilar kräver idag ett vägguttag. Ett modernt hem fungerar helt enkelt inte utan elektricitet, men det finns många olika sätt att få tillgång till el i ett hem.

Det vanligaste sättet att få ström i huset är att låta ett elnätsbolag ansluta fastigheten till det lokala elnätet – mot en skälig anslutningsavgift. Då distribueras elen från producenterna via stamnät, regionnät och lokalnät till dig som slutanvändare. Du betalar sedan löpande nätavgift och den ström du använder.

Stamnätet ägs av staten och förvaltas av Svenska Kraftnät. Regionnäten och
lokalnäten drivs, förvaltas och underhålls genom koncession – alltså att staten givit det som uppgift till en eller flera aktörer. Vilket bolag och nät du ansluter fastigheten till beror alltså på vem som driver lokalnätet närmast din fastighet. Däremot kan du välja att handla själva strömmen i nätet från vilken elproducent som helst.

Kontakta din närmaste nätleverantör ifall du vill ansluta din fastighet till det lokala elnätet.

Alternativa strömkällor

Det finns många skäl att helt eller delvis producera sin egen elektricitet – bland annat ekonomiska, klimatmässiga och säkerhetsmässiga. Det här är ett av de mest föränderliga och spännande områden man kan fördjupa sig i som fastighetsägare. Här är några metoder som en helt vanlig villaägare kan använda för att producera eller säkra sin elförsörjning:

  • solceller
  • vindsnurra
  • minivattenkraftverk
  • batteribackup eller UPS
  • bensin- eller dieselaggregat

Det går bra att både producera egen el och samtidigt vara ansluten till elnätet, för att inte stå utan ström när egna anläggningen inte räcker till och för att kunna sälja tillbaka sitt eget överskott till elnätet. Men som mikroproducent på elmarknaden måste du uppfylla en hel del krav och eventuellt måste din elmätare bytas ut.

Här de vanligaste kraven för att en mikroproducent ska kunna sälja tillbaka sin överskottsel till nätbolaget:

  • fast anslutning till elnätet
  • huvudsäkring på högst 63 A
  • inmatningseffekt på max 43,5 kW
  • anläggningen har CE-märkt växelriktare
  • inmatningsabonnemang hos nätbolaget
  • köper mer el än du säljer utslaget på helt år
  • du är momsregistrerad

Många elbolag kräver dessutom att elen som framställs kommer från en förnyelsebar källa, exempelvis solceller eller vindsnurror.

Kontakta ditt elnätsbolag innan du börjar bygga din elanläggning och kolla med Skatteverket vilka regler som gäller för mikroproducenter på elmarknaden.

Fast telefoni

Den traditionella telefonen räknas som fast för att den har en sladd som måste
anslutas till telefonnätet för att fungera. Principen med en apparatenhet förbunden med en telefonlur har i princip varit oförändrad senaste hundra åren, men fasta telefoner med trådlös lur har blivit allt vanligare.

En fast telefon har inte speciellt många användningsområden, utöver att kunna ringa till andra telefoner eller prata in ett telefonsvararmeddelande. Idag använder de flesta mobiltelefoni istället för fasta telefoner och telefonledningarna används för att få tillgång till internet med ett ADSL-modem.

Internet

Första gången ett svenskt datornätverk blev en del av internet var 1984 och man brukar säga att 1995 var internets stora år – då även allmänheten och mindre företag började hitta ut på nätet i stor skala. Idag möjliggör internet kommunikation över hela världen och har förändrat människors sätt att umgås, uppleva och handla. Nätet underlättar distansarbete, studier och handel.

På 90-talet var telefonledningar och skräniga modem det vanligaste sättet att ansluta sig till internet, men i början av 2000-talet började bredbandslösningar slå igenom på bred front. Några av fördelarna med bredband är högre överföringshastighet, ökad driftsäkerhet och en fast månadskostnad. Idag är internet en allmännyttig bastjänst i samhället.

Idag finns det många olika sätt för en privatperson att ansluta sig till internet och här är en lista på några av de vanligaste sätten:

  • genom fiberkabel
  • genom kabel-tv och kabelmodem
  • genom telefonkablar och ADSL-modem
  • genom wifi eller trådlösa publika nätverk
  • genom mobila datanät, som 3g och 4g-näten

Ett hushåll som inte behöver högre hastigheter och inte laddar ner stora mängder information kan klara sin internetaccess med en 3g-dongel över det mobila datanätet. Det är också en praktisk lösning i sommarstugan eller på resande fot. Det mobila datanätet räcker för dem som bara använder internet för att läsa och skriva, se på enstaka bilder och handlar saker online ibland. Ska man däremot ladda ner mycket filer, se på film, lyssna på musik eller spela spel över internet krävs det en fast anslutning.

Så gott som alla hushåll med en fungerande telefonledning kan ansluta till internet med ett ADSL-modem. Det ger en stabil och snabb uppkoppling. En anslutning med fiberkabel är ännu mer driftsäkert, ger högre hastigheter och är oftast billigare i månadskostnad än ADSL eller kabelmodem. Nackdelen är engångskostnaden för att dra in fiberkabeln i huset från närmaste anslutningspunkt.

Kabel-tv

Istället för att ta emot tv-signalerna genom en egen antenn på taket är många hushåll anslutna till ett kabelnät. Det innebär att tv-sändningarna tas emot av leverantören i en huvudcentral, som sedan skickar vidare signalerna till en mängd hushåll genom ett kabelnät. Oftast är dessa kablar nedgrävda eller fast installerade i byggnader, vilket ger en hög driftsäkerhet och färre störningar.

Kabel-tv fungerar oftast för både analoga och digitala sändningar. I många fall kan man även få tillgång till internet genom sin kabelanslutning.

Senast uppdaterad: 2017-02-06 Ansvarig för sidan: Mittbygge.se