Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats. Genom att surfa vidare på webbplatsen samtycker du till det. Läs mer

Mittbygge
Vald kommun

Om byggnad

Detta avsnitt tar upp både begreppsfrågor som krav på byggnad, till exempel energideklaration.

Begrepp

Det finns många typer av byggnader utöver boningshus, och det finns
många olika typer av boningshus. Antal våningar, totalhöjden, hur stort huset får vara och mer därtill kan vara reglerat i detaljplaner. Oavsett om du bor i ett hus, ska flytta till ett hus eller vill bygga ett nytt hus är det bra att känna till de olika sätten att mäta. Du kan också läsa om energiförbrukning.

Definition

Plan och bygglagen definierar byggnad som en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.

Småhus

Man kan välja att bo på många olika sätt, från hyreslägenhet till bostadsrätt eller ägarlägenhet – och inte minst i ett eget hus. Småhus kan se väldigt olika ut och varje sort har sina för- och nackdelar.

Här är ett antal exempel på olika bostadshus med förklarade texter - exempel som alla faller inom begreppet "småhus".

Olika småhustyper:

Friliggande enbostadshus med en, en och en halv eller två våningar. Kan även ha källare. En villa har oftast möjlighet att få dagsljus från fyra håll.

Ett friliggande bostadshus med två lägenheter. Ofta i form av ett parhus där lägenheterna ligger bredvid varandra eller med lägenheterna i varsitt
våningsplan.

En byggnad uppförd till exempel på landsbygden och avsett för tillfälligt boende under semester och annan fritid. Ofta benämnd sommarstuga eller fjällstuga, beroende på användningsområde. Det kan vara allt från en mycket enkel byggnad utan isolering till en stor herrgårdsvilla. Fritidshusen har inga krav på tillgänglighet eller energihushållning.

Två sammanbyggda enbostadshus. Planlösningen är ofta lika i de båda husen, för att hålla nere byggkostnaden. Parhus har oftast möjlighet att få dagsljus från tre håll (kan vara fyra om parhusen är förskjutna i förhållande till varandra).

Flera sammanlänkade bostadshus som sitter ihop i ytterväggarna och bildar en rad. Radhuset har oftast möjlighet att få dagsljus från två håll, med undantag för husen i början och slutet av radhuslängan.

En variant av parhus eller radhus, som är sammanlänkade och förskjutna två och två – ofta med ett garage emellan varandra. Kedjehus får därmed en mer friliggande karaktär än ett radhus. Kedjehus har oftast möjlighet att få dagsljus från tre håll, men något begränsat på en av sidorna.

Flera likadana enbostadshus byggda i samma område, ofta på kommunala
tomter. Små hus, tätt byggda och på små tomter.

Andra förekommande begrepp är:

Byggnad på tomten som inte sitter ihop med huvudbyggnaden. Det kan exempelvis vara ett lusthus, gäststuga, lekstuga, friggebod ladugård eller andra typer av små byggnader.

Byggnad avsedd för bilar eller andra fordon, som antingen är fristående eller sitter ihop med bostadshuset. Ett garage kan vara isolerat och hållas varmt på vintern eller vara ett kallgarage. En carport är ett tak på pelare, ibland med någon eller några väggar. Ibland sitter en carport på ett garage.

Det som är gemensamt för alla småhus är att de har isolerade ytterväggar och tak (klimatskal), är uppvärmda och innehåller utrymmen för hygien, kök, sovrum och rum för sällskap och umgänge. Oftast finns det en trädgård runt huset, som fastighetsägaren är skyldig att sköta om och hålla i ordnat skick. Exempelvis får inte träd och buskar växa in över grannens tomt, eventuella trottoarer måste skottas och hållas gångbara under vintern och man är skyldig att bekämpa ohyra.

Sluttningsplan

I nedre planet på suterränghus ligger delar av golvet i markplan och resten under den omgivande marknivån. Boarean räknas då som måttet på den golvyta som ligger inom sex meter från en yttervägg mot det fria – alltså där den omgivande marken är i nivå med golvnivån eller under. Resten räknas som biarea.

Snedtak

Om takhöjden är mindre än 190 centimeter rakt över ska inte arean mätas, men om takhöjden överstiger 190 centimeter på en minst 60 centimeter bred golvyta börjar man räkna area. I så fall mäter man hela den golvyta där takhöjden är minst 190 centimeter, plus 60 centimeter åt varje håll som har golvyta.

Finns det takkupor mäter man golvytan ända fram till bröstningen, alltså ytterväggen där fönstret sitter.

Väggar

Innerväggar som är 30 centimeter eller tunnare mäts in arean. För tjockare väggar mäter man 15 centimeter in i väggen från varje angränsande rum – men resten av väggen räknas inte in i arean. Ytterväggar mot det fria och väggar mot grannar och gemensamma trapphus räknas aldrig in i arean.

Även murstock, schakt, pelare och liknande behandlas som om det vore väggar. Inne i bostaden mäter man alltså 15 centimeter in från varje angränsande rum, men om de sitter i anslutning till bostadens omslutande väggar räknas de bort helt från arean.

Byggnadshöjd

Det finns begränsningar för hur högt ett hus får vara och det finns några olika
mätpunkter som är intressanta. Om huset står mindre än sex meter från gatan ska man mäta från gatans genomsnittliga nivå, men i alla andra fall är det den genomsnittliga markhöjden invid huset som man ska utgå ifrån vid alla mätningar. Detta blir extra viktigt om huset är byggt i en sluttning eller kuperad terräng.

Nockhöjden är avståndet mellan marken och takets högsta punkt. Totalhöjden är högsta punkten på byggnaden. I vissa fall är totalhöjden samma som nockhöjden, men ofta finns det exempelvis en skorsten eller liknande som sticker upp över nocken och gör totalhöjden något högre.

Byggnadshöjden räknas från marken upp till skärningen mellan fasadplanet och ett plan som med 45 graders lutning inåt byggnaden berör byggnadens tak. Något förenklat är byggnadshöjden alltså där väggens utsida skulle möta takets ovansida – om det inte fanns något utskjutande tak. I de fall taket är ”spetsigare” än 45 grader, eller det finns en takkupa, hamnar måttet på byggnadshöjden högre upp än där fasaden skulle ha mött taket.

Det kan vara svårt att beräkna byggnadshöjden, speciellt för byggnader med ovanlig utformning. Kontakta i så fall din kommun för hjälp.

Arealer

Areal vs yta

En yta är något man kan ta på, exempelvis en bordsyta eller en golvyta. Area är en uppmätt storlek på en yta.

I bostadssammanhang ska man i vissa fall bara mäta delar av golvytan, vilket innebär att arean alltså blir mindre än den totala golvytan. När man mäter upp småhus skiljer man dessutom på boarea och biarea – alltså utrymmen inom och utanför bostaden.

Boarea

För att få fram boarean mäter man bostadens invändiga mått i varje våningsplan. För alla våningar utan snedtak mäter man mellan ytterväggarnas insidor, strax över golvsockeln. Förråd med ingång från bostaden, köksskåp och garderober, öppen spis eller kamin, fönsterbänkar, värmeelement, badkar och dusch, tvättmaskiner och liknande interiör påverkar inte mätningen – utan ska räknas med i boarean.

Däremot ska man inte räkna utrymmen med en höjd som är lägre än 190 centimeter. Man räknar heller inte utrymmen som inte kan nås genom en dörröppning, trappa, permanent stege eller lucka med fällbar stege.

Biarea

Garage, pannrum, soprum och förråd med ingång utifrån räknas som biarea. Hit hör även utrymmen som bara är avsett att användas under delar av året, exempelvis ett inglasat uterum, en oinredd vind eller balkong. Även källarvåningar räknas som biarea, så länge hela golvytan ligger under omgivande marknivå.

Trappor räknas som om det vore golvyta. Man räknar alltså aldrig bort en trapp från arean på något av planen.

Area i byggsammanhang

I bygglovssammanhang pratar man sällan om boarea och biarea, utan istället är det begreppen byggnadsarea, bruttoarea och öppenarea som är intressanta. Man använder även bruttoarea, för att bland annat beräkna bygglovsavgifter.

Byggnadsarea (BYA)

test2 alt-text

Det här den uppmätta ytan som en byggnad upptar på marken, inklusive byggnadsdelar som sticker ut på ett sätt att det påverkar användbarheten på marken under – exempelvis burspråk eller större taksprång (över 50 centimeter). Sockeln på huset räknas med i byggnadsarean om den ligger utanför fasadlivet, liksom balkong eller skärmtak vars undersida är lägre än tre meter över marken.

Tänk på att när öppenarea finns blir den en del av den totala byggnadsarean.

Små eller normala taksprång, yttertrappa och mindre skärmtak vid entrén, listverk, portomfattningar eller andra mindre utstickande fasaddelar räknas inte med. Man ska heller inte räkna med byggnadsdelar som knappt eller inte alls når över marknivån – exempelvis källartrapp eller ljusschakt.

När detaljplanen anger hur stort hus man får bygga på en viss tomt, så anges det ofta som byggnadsarean i procent av den totala tomtarean. Tänk på att skärmtak och carport kan räknas in i byggnadsarean, men att en övervåning som regel inte gör det.

Öppenarea (OPA)

Här räknar man in helt eller delvis öppna utrymmen i anslutning till en byggnad – om de är gjorda för vistelse eller förvaring. Hit hör exempelvis utrymme under balkong, loftgång, takterrass, arkad, portal, uteplats med tak, öppet garage och liknande. All öppenarea ingår i byggnadsarean.

Bruttoarea (BTA)

Det här är summan av alla våningsplans area, räknat ända till ytterväggarnas utsida. Här ingår mätvärt område på inredda vindar, helt inglasade uterum och eventuella mellanvåningar. Om bruttoarean ska delas mellan exempelvis en bostadsdel och en lokal dras gränsen mitt i den skiljande väggen.

Det här måttet används i många sammanhang, exempelvis vid planbestämmelser, fastighetsvärderingar och avgiftsberäkningar. I äldre detaljplaner används det liknande begreppet våningsyta.

Våningar

I Plan- och bygglagen finns en tydlig definition av vad som kan kallas våning. Det är ett utrymme med ett eller flera rum, som begränsas åt sidorna av byggnadens ytterväggar, uppåt av ett tak eller bjälklag och nedåt av ett golv. Rummets höjd ska vara minst 190 centimeter från golv till innertak.

En våning mer än tillåtet enligt detaljplanen är aldrig en liten avvikelse och kan inte få bygglov.

Vanliga våningar är inte så svåra att räkna, men det finns definitioner i plan- och byggförordningen när en vind ska räknas som en våning och också när en källare blir en våning.

En vind ska räknas som en våning om den går att inreda som bostadsrum eller arbetslokal och om byggnadshöjden är mer än 0,7 m högre än nivån för vindsbjälklagets översida.

En källare ska räknas som en våning om golvets översida i våningen närmast ovanför källaren ligger mer än 1,5 m över markens medelnivå invid byggnaden

Energiförbrukning

Energiprestanda anger hur mycket energi som går åt till uppvärmning, tappvarmvatten och elförbrukningen. Hit räknar man exempelvis el till fläktar och cirkulationspumpar i ventilations- och värmesystemen. Om det finns komfortkyla i byggnaden så räknas det också med. Energiprestandan uttrycks i antal förbrukade kilowattimmar per kvadratmeter (kWh/m2) under ett helt år.

Alla bostäder och kontorsbyggnader ska energideklareras och deklarationen är sedan giltig i tio år. På ett nybyggt hus ska en oberoende expert ha upprättat en energideklaration innan byggnaden hyrs ut eller säljs – men allra senast två år efter att byggnaden tagits i bruk. Man kan se det som ett kvitto på att byggnaden verkligen har de energiegenskaper som ritades upp under planeringsstadiet.

  • byggnader för religiös verksamhet
  • industrianläggningar och verkstäder
  • tillfälliga byggnader (högst två år)
  • fritidshus (högst 25 % av helårsanvändning)
  • ekonomibyggnader inom skog- och jordbruk
  • byggnader med en golvarea under 50 kvadratmeter
  • hemliga byggnader inom totalförsvaret

Syftet med en energideklaration är att spara energi och öka komforten inomhus, genom att redovisa byggnadens energiprestanda och föreslå lämpliga åtgärder för att sänka energianvändningen. Med deklarationen som utgångspunkt kan man lägga upp en plan för vilka åtgärder som bör göras och i vilken ordning.

För att göra energiprestandan extra tydlig används sju energiklasser, som anges i en skala från A till G. Ett nybyggt hus ska ha minst energiklass C och äldre hus hamnar oftast i klass D, E, F eller i värsta fall G. Klasserna A och B är till för hus som är konstruerade för extra låg energiåtgång, alltså olika typer av lågenergibyggnader eller passivhus.

Byggnadens energiprestanda ska finnas med i alla mäklarannonser, antingen som energiklass A-G eller mätt med siffror (kWh/m2).

Det finns många olika sorter och former av enbostadshus – villor, parhus, radhus och så vidare. Moderna, traditionella, romantiska och så vidare. Uthus, garage, lusthus och så vidare. Höga, låga, breda och så vidare. Trä, sten, puts och så vidare. Sjönära, fjällstuga, landsbygd och så vidare.

Finns det en tomt runt huset är husägaren skyldig att sköta om trädgården, så att exempelvis grenar inte stör grannarna och att trottoaren är framkomlig även vintertid. Fastighetsägaren är även skyldig att bekämpa ohyra.

När man äter upp utrymmet i en bostad skiljer man på boarea och biarea. I detaljplaner och bygglovssammanhang är det oftast byggnadsarea, öppenarea och bruttoarea som används. Det finns många regler och undantag för hur dessa areor beräknas.

Ofta är byggnadens höjd och antalet våningar begränsat i kommunens planer.

Alla hus måste energideklareras av en oberoende expert och en energideklaration är giltig i tio år. Syftet är redovisa byggnadens energiprestanda och föreslå lämpliga åtgärder. För att tydliggöra energiklassen används en skala från A till G.

Senast uppdaterad: 2017-10-03 Ansvarig för sidan: Mittbygge.se